Vad förväntas av dig som pappa?
Att bli pappa är en av de största känslorna – om inte den absolut största i livet. Har man turen att få närvara vid förlossningen och se barnets första andetag utanför mammans mage så är detta en bild att bära med sig genom resten av livet. Det är underbart – men även skrämmande på många sätt. Från att ha ansvarat för sig själv och det egna hushållet så har man nu ett livslångt åtagande gentemot en annan människa som ska kärlek, försörjning, vägledning, ömhet, stöttning och allt annat som vi människor behöver. Det skapar rent existentiella frågor: klarar jag detta? Är jag verkligen mogen? Vad händer om…? Och så vidare.
Dessa frågor är fullt normala. Tvivel är en del av att bli pappa – och mamma. Man kan känna sig otillräcklig och som pappa så kan man, framförallt i början, känna sig lite utanför. Detta då barnet och mamman utvecklar en speciell relation sett till att mamman är den som tillhandahåller maten till barnet. Där kan man aldrig konkurrera.
I takt med att tiden går så kommer man emellertid som pappa att ha alla möjligheter i världen att skapa starka, kärleksfulla band till sitt barn. Det ska man verkligen också anstränga sig för att göra. De band som knyts i tidig ålder håller genom hela livet.
Papparollen är i förändring
I Sverige har vi alla möjligheter i världen att knyta an till våra barn även som män. Vårt system för föräldraledighet öppnar betydligt fler dörrar för detta än vad fallet är i många andra länder. Detta bör man ta tillvara på i den mån möjligheten finns. Det senare naturligtvis baserat på arbete och inkomst i familjen.
Papparollen är i en stor förändring och många famlar lite i mörkret gällande detta. Å ena sidan så vill pappor vara mjuka, närvarande och ge all kärlek som finns att ge. Å andra sidan lever gamla värderingar kvar där pappan är familjeförsörjare och därmed också har lite av ett carte blanche att göra som han vill. Vi lever idag i ett mer jämställt samhälle där kvinnor och män delar på hushållsarbete och där exempelvis bådas karriärer har ett lika stort värde. Det är helt rätt väg att gå.
Studier visar att barn idag på ett tydligare sätt knyter an även till sina pappor. Detta är en följd av ökad närvaro – och ett större engagemang från pappans sida. Män och pappor prioriterar sina barn i en högre utsträckning och kan låta den egna karriären stå tillbaka i en allt större grad. Det gör skillnad. Samtidigt så lever också gamla tider upp i vissa sammanhang. En sådan fråga gäller tröst och ömhet.
Går barnet till dig som pappa om hen är ledsen?
Kamratposten publicerade en undersökning där barn blivit tillfrågade om vem de vänder sig till då de är ledsna. Svaret var ganska nedslående sett till att en övervägande del hellre svarade Ingen Alls än att söka tröst hos sin pappa. Detta är ingen kritik och det är inget påhopp mot specifika pappor: det handlar om en tid för reflektion.
Om ditt barn inte söker tröst hos dig – hur kan du göra för att ändra på detta? Finns det något i ditt beteende som gör att ditt barn inte vill bli tröstat av dig och kan du ändra på detta? Det är en viktig fråga att ta tag i. Barn behöver närhet från båda sina föräldrar och att kunna ge tröst och erbjuda en famn då barnet behöver det är något som man måste kunna göra – och där barnet känner detta som en självklarhet. Där kan pappor i allmänhet se över sitt beteende och förändra detta till det bättre.
Vi ger råd, tips och reflektioner
Vår ambition med denna blogg är att komma med värdefulla tips och råd kring papparollen. Vi vill bidra med erfarenhet och kunskap kring hur man ska agera vid vissa situationer. Detta både gällande familjelivet i stort och gällande papparollen. Genom reflektioner, information och samlade tankar så kan vi förhoppningsvis bidra till att utvecklingen fortsätter. Pappans roll är i förändring, men ännu finns det steg kvar att ta. Välkommen!